Jag satte mig i min säng och hörde hur Justin började packa upp och ställa upp i hyllorna som satt.
Tänk om han hatade att vara här? Tänk om han hatade mig?
Mammas bild kom upp i min näthinna. När Justin såg fotot och kommenterade det. Vad ska jag säga? Att hon är död? Hon lever men hon är borta?
Jag suckade högt och drog handen igenom håret. Mitt liv var så helt knäppt.
Jag måste ljuga varje dag. Vänta, ska Justin börja på min skola? Vad kommer folk säga? Ska jag säga att han är min bror? Eller att han är min ”bror” bror?
Det knackade på dörren och jag ropade ett lätt kom in. Pattie kom in och log mot mig. ”Så det är här du håller hus.”, sa hon och log mot mig. ”Haha, ja. Ville du ha hjälp att ta upp packningen?”, frågade jag och hon skakade på huvudet. ”Eller kanske, tänkte fråga om du ville hjälpa mig med maten?”, hon ville ha min hjälp med maten? ”Ja, såklart!”, sa jag och ställde mig upp. ”Jag kommer om 1 minut.”, hon nickade och stängde dörren.
Jag gick fram till min spegel och tog fram en toffs ur lådan som satt på en bänk bredvid. Jag satte upp mitt hår i en häst svans och såg hur min tatuering sågs.
Tänk om Pattie och Justin skulle tycka att jag är galen som har en tatuering som 17 åring?
Jag fick som födelsedags present av pappa att ta en lite tatuering vart jag ville.
Jag tog en liten ”fågel”, på bak sidan av halsen.
Jag log mot mig själv innan jag gick ut ur mitt rum men stannade när jag hörde Justins röst i rummet.
”Bab – Selena. Snälla, lyssna jag är här nu.”, Selena? Vart är det ifrån jag känner igen alla namn? ”Va? Nej, eller ja. Jag har fått en syster.” ”Selena överdriv nu inte! Kom igen, du vet att det är bara du.”
Vad gör du Ella? Pattie står ju och väntar på dig där nere. Jag slog mig själv i pannan för att gå ner till Pattie och hjälpa henne. ”Så, du kom nu!”, kvittrade hon glatt och log mot mig.
”Så vad hade du tänkt att vi skulle äta”, frågade jag och hon log stort.
”Vad sägs om en gryta? Med lite kött och bacon?”, det lät smaskens. Så Pattie älskade att laga mat? Då var vi 2 om det.
”Visst.”, hon bad mig hacka baconen i lagom bitar innan vi var i full gång med allt.
Pappa hade gått förbi några gånger och gav mig en tumme upp och log.
Pattie var inte så dum, hon var vacker. Mycket vackrare än alla andra kvinnor pappa träffat på.

När maten var klar luktade det som himlen och jag dukade fram det sista.
Pappa gick och hämtade Justin innan vi alla satte oss för att ta tag i maten.
”Jag ser att du har en tatuering.”, sa Pattie och jag stelnade till.
Var det nu hon skulle berätta hur dåligt det var och hur ful den var?
”J-ja.”, sa jag försiktigt men hon gav mig bara ett lugnade leende.
”Den är jätte fin, Justin har också en.”, en lättnad sköljde över mig och jag log mot Justin som satt mittemot mig.
”Ja.”, sa Justin och mötte min blick innan han log stort och stoppade in maten i munnen.
Dom hasselbruna ögonen, Namnet Selena, Leendet. Det var då det hela slog mig. Justin Bieber, pop idolen är min bror?  

Vänta lite... 10 KOMMENTARER PÅ FÖRSTA KAPITLET?! WHOT?
Tack så mycket! :)
Kapitel 3 kanske kommer på fredag tyvärr, slutar skolan på Torsdag så imorgon är det väl mys och allt. :)
Kommentera lika mycket nu kanske? ;)

Chapter 1.

Knackningarna som väckte mig fick mig att sucka högt.
”Vad?”, röt jag arg och blundade hårt för att somna om. Personen som var utanför dörren fortsatte att knacka och jag satte mig snabbt upp i sängen.
”Okej, du får 3 sekunder. 3!  Om  inte du är borta då, är du som gott död!”, skrek jag och blundade.
”Okej, 1. 2..3!”, jag ställde mig snabbt upp, gick mot dörren. Öppnade dörren och får se min lillebror.
”Vad vill du?!”, skrek jag och han hoppade skrämt till.
”Wow.. tänkte bara säga att vi åker.”, sa han och log halv.
Åkte? Vart skulle dom? Jag sneglade mot min kalender och öppnade munnen.
Vi skulle hämta.. Pattie och hennes son. Pattie, pappas nya kärlek. Pappas kvinnor bara kommer och går, som vi är ett hotell. Vilket vi inte är!
”Helvete! 2 min! 2!”, jag slängde igen dörren innan jag gick mot min garderob.
Vad ska man ha på sig för att visa till pappas nya kärlek att man är bra nog?
Klänning? Jeans? Kjol? Shorts? Mjukisbyxor?  
Jag drog ut mina närmsta jeans och en tjocktröja. Den var snö ute i alla fall. Kanske inte bästa stilen, men vadå? Vi ska hämta två personer liksom, inte kunga paret.
Jag satte snabbt på mig underkläder och kläderna innan jag borstade igenom håret. Lät det vara som det ville på axlarna. La på lite mascara, läppsyl. Log mot mig själv igenom spegeln innan jag nöjde mig för att gå ner till pappa och lillebror.
”Så du bestämde dig för att komma nu.”, pappa log mot mig och jag himlade med ögonen.
”Det tog ungefär.. 10 minuter? Du sa 2.”, jag suckade högt och pappa bara skrattade mot mig. Roligt pappa, roligt.
Jag satte på mig mina uggs, jackan innan vi satte oss i bilen. ”Till flygplatsen.”, sa pappa lyckligt.
Wow, han var kär. Vilket han också varit i hans andra kvinnor, undrar hur längde detta kommer hålla? Nej, hur tänker jag? Jag är för sjutton hans dotter, jag ska vara glad att pappa hittat en ny kvinna sen mamma.
Pattie och hennes son skulle flytta hit, till oss. Redan. Magiskt. Men det skulle väl bli okej. Bara han inte typ lyssnar på rock.

”Okej, framme.”, sa pappa och vi begav oss ut i snön. Jag suckade glatt när vi kom in den varma flygplatsen. Pappa kollade glatt, plus oroligt efter Pattie.
Efter någon minut efter stannade ett flygplan och folk gick ut. Par efter par kom. Ungdomar som kom och sprang in i deras mamma och pappas famn. Men ingen kvinna kom.
Jag kollade oroligt på pappa och bet mig i läppen, tänk om kvinnan bara skojat med pappa? Att hon sa att hon skulle komma.. men kommer aldrig?
Eller så kanske hon missat flygplanet. Men då skulle hon väl ändå ringa pappa och säga det?
Jag kollade igen mot pappa och såg hur helt plötsligt hans mungipor sprack upp i ett stort leende.
Jag sneglade mot ingången. Där gick en kvinna, runt 30 års åldern. Smal kropp, långt brunt hår, väl sminkad -men inte för mycket-  och log oroligt. Var hon rädd? Rädd för var då? Pappa?...
Hon mötte pappas blick och sken upp i ett riktigt leende. Inte oroligt, ett riktigt leende.
Som en romantisk film, sprang dom fort till varandra och pappa tryckte sina läppar mot hennes.
Pappa var kär. Riktigt kär. Inga kvinnor har han tagit emot såhär. Inga.
Att se pappa glad - igen – var roligt.
Men vart var hennes son? Som pappa hade berättat om att vi skulle ha så roligt, vi alla barn tillsammans. Jag, Sebastian och han där. Hallå, vart är han?
”Ella?”, pappas röst fick mig att komma tillbaka i framtiden.
Jag nickade och mötte Patties plick. ”Detta är pattie!”, sa han och jag nickade.
Kramade om hennes lilla hand och log. ”Ella Austin.”, hon log mot mig. Hon var vacker. Ganska lik mamma. ”Pattie Mallette, så roligt att se dig Ella.”, hennes mjuka röst fick mig att slappna av. Rösten var inte alls som alla andra kvinnor i pappas liv. Rösten var som en kudde, varm och skön. Jag gillade det.
Pattie hälsade på Sebastian, gav honom det lena leendet till honom och han såg trygg ut.
”Så vart är din son?”, frågade pappa och Pattie skrattade.
”Haha, han fick ett samtal. Så han kommer väl snart.”
I samma sekund hon sa det, kommer en kille ut från utgången och jag mötte hans blick. 
Killen hade hasselbruna ögon, läppar som var formade perfekt, håret stod uppåt. Vax? – Säkert.
”Justin!”, Patties röst fick mig att vakna till liv igen. Det var hennes son.. Justin.
Han kom närmre oss och log mot oss vänligt.
”Tja, Justin.”, han log mot oss och tog fram handen mot mig. Oh herregud. Skulle jag skaka den? Ja såklart jag skulle det. Dum fråga.
”H-hej Ella.”, jag tog tag i hans hand och stelnade. Hans hand var mjuk och len. Så.. skön? Men herregud Ella! Vad tänker du på? Hans hand?
Han log mot mig innan han hälsade på pappa och Sebastian. ”Tjena grabben.”, han ruffsade Sebastian i håret som han hade känt honom hela hans liv. Tänk om Sebastian skulle tycka han är galen? Jag kollade oroligt mot honom men han log. Sebastian log. Mot en kille som han känt i 2 minuter?
Detta var nytt, verkligen. ”Ska vi åka?”, pappas röst ekade i mitt huvud och jag nickade.
Vi alla började gå och jag hamnade bredvid Justin. Han luktade gott, vanilj. Och vad luktade jag då? Gammal hamburgare? Skit, bra intryck.
”Så, du är 18?”, Justins röst fick mig att stelna. Modig grabb, prata med mig. Hans nya syster. Gud det där lät fel, så grymt fel. Bror, syster. Syster, bror. Det kommer aldrig gå.
Men varför kände jag igen honom? Det var som att jag sett honom innan. Men det har jag ju inte kunnat, han kom liksom idag.
”Nej, 17. Du?”, svarade jag oroligt. Varför var jag så rädd? Det måste vara något fel med mig. Verkligen, något stort. ”17, som du.”, han skrattade till och log smått.
För att vara trevlig så log jag mot honom, för att göra bra intryck. Gud vad jag babblar. Skit.
Vi kom till bilen och bestämde att jag, Sebastian och Justin skulle sitta längstbak.
Vi satte oss och pappa startade bilen. ”Välkommen till ditt nya hem Justin och Pattie.”, tänkte jag innan jag kollade ut i genom fönstret.

Kapitel ett. Över tusen ord, men behövde sluta där. Kanske inte så långt men det får bli det. :)

Okej, novellen som jag kommer skriva på heter All I want for Christmas is you och kommer då handla om Ella Austin.
Hoppas ni kommer gilla det!

Ögonen. Läpparna. Näsan. Håret. Halsen. Rösten. Namnet. Allt.
Allt han hade på kroppen var.. magiskt. Hans kropp som satt slimmad, musklerna som man såg genom tröjan. Sin V-ring. Sina muskler som man fick se dygnet runt.
Hans röst. Varje dag, hans lätta ”hej” som fick mig att bara hoppa på honom, trycka mina torra läppar mot hans mjuka.
Ögonen. Varje dag kollade han in i mina ögon och frågade hur jag mådde. Ögonen som fick mig bara på fall. Sina bruna ögon in i mina iskalla blåa ögon.
Läpparna. Dom rörde sig som en vals när han pratade. Dom rörde sig så lätt, skrattade, viskade, pratade. Wow.
Näsan. Hans näsa satt där den ska vara. På ett riktigt hett sett. Kan verkligen en näsa göra en på fall? Om inte, så är det något magiskt på honom. För hans näsa fick mig på fall. Direkt.
Håret. Hans hår. Som stod uppåt. Med massa vax, men ibland utan. Ljust brunt. Håret man ville dra sina fingrar igenom. Höra att han tyckte det var skönt.
Halsen. Halsen som satt så stadigt. Gjorde så man själv föll ihop till en pöl.
Samma sak med halsen. Det är magiskt, han gjorde en på fall. Genom sin hals.
Rösten. Den lena rösten som man ville höra varje dag. Den lena rösten som gjorde en så varm. Rösten som sa att allt skulle bli okej. Rösten som kunde låta arg, men ändå så len. Rösten som man ville höra stöna i örat. Säga att han älskade henne.
Namnet. Det där namnet som hade allt. Det sexiga, magiska, coola. Allt. Namnet som man kunde säga hela dagen, bara för att man ville. Namnet, som fick en på extra fall.
Men sen kommer problemet. Hans namn är Justin Bieber. Och han är min bror.